11 oktober

För första gången på en tid nu har jag haft hallucinationer igen. Både hörsel och syner. Detta är riktigt läskigt när man är med om detta. Man mår dåligt och så till råga på det så kommer en massa elaka kommentarer och syner och flimrar förbi. I går mådde jag dåligt och hade hallucinationer större delen av dagen. Jag var trött och sliten och tankarna och kroppen kändes matt. Ingen energi ingen ork. Såg clowner och elaka kommentarer överallt. Hatar clowner och de är förmodligen därför de kommer.

Jag har väl inga större idéer när de kommer hur jag ska hantera detta. Men det kom till mig igår att jag kan rita de som sker i huvudet. Det gjorde jag och det blev en helt wacko teckning.

Men det kändes bättre efteråt och det är väl det som är huvudsaken!

Igår somnade jag tidigt, sov hela natten och vaknade rätt utvilad. Inga hallucinationer idag. Skönt det.

Det är svårt att förklara vad som händer när man har hör och ser saker för andra som inte vet vad de handlar om.

Det är inget man önskar någon.

 

26 september klockan 03.11

Vad är det som säger att man är länkad med en person? Vad är det som gör att två människor finner varandra? Hur kan man träffa sin själsfrände på andra sidan jorden? Hur blir kollegor mer än kollegor? Vad är rätt? Vad är fel? Finns det ett rätt och fel? Alla har ju olika åsikter och anledningar till varför man agerar som man gör. Oavsett i jobb, krissituationer, kärlek, separation, förälskade,politik, krig och fred föräldraskap, djurvård m.m.

Jag har träffat många personer som hanterar samma situation olika, men ofta kan de inte se varför den andre gör på sitt sätt då båda tycker den har rätt. Som åskådare till ett sånt möte blir man ofta lite rädd. Alla kan väl inte tycka lika? Måste alla tycka som mig? Nej! Usch! Blä! Fy vad tråkigt. Så trist att diskutera något då eller att ens försöka berätta nåt om den andre bara håller med som en nickedocka.

Om man vill gå vidare då? Kan man det utan att göra en affär av det? Ja. Vill du en annan väg så gå och gör vad som gör dig lycklig. Oavsett om de är att bo i en djungel i Amazonas eller en lyxvilla i Stockholm. Livet går inte i repris. De skepp som seglat de har seglat. Oavsett var du befinner dig i livet så låt det inte bli en vana, en rutin. Låt inte vardagen bli en del av dig. Gör saker som gör dig lycklig och glad. Gör vardagen rolig. Livet blir roligare då. Är man tillfredsställd på alla plan i livet så blir det också lättare att hantera det som kommer på vägen även om man inte vet vad det är. Är man olycklig på något plan? Se till att ta reda på varför? Se till att göra något åt det eller bestäm dig för låta det vara. Men glöm inte att skeppet sällan kommer tillbaka.

Alla har olika uppfostran. Men en sak som borde vara genomgående för alla oavsett land och kultur det är respekt. Respekt för vuxna, äldre  barn, ungdomar, djur, natur och kultur och seder i andra länder.
Men vi vet alla att det inte är så.
Mycket krockar, kultur, seder, språk och anpassning. Hur får man bukt med det? Man kanske kan låta bli att lova guld och gröna skogar utan förklara att detta gäller om ni vill åka hit. Åker man på semester? Ja då respekterar man också accepterar deras kultur. Samma gäller om man flyttar till ett annat land. Självklart ska man inte förlora sin kultur i ett nytt land men att ta in och acceptera andras är A&O, oavsett vad man kommer ifrån eller är på väg.

I bland träffar man människor man klickar med på en gång. Det är oförklarligt. Man dras till varandra som nattfjärilar till ljus. Det kan vara din granne. Din barndomskompis. Jobbarkompis. Någon helt okänd. Kanske en semesterflirt. Tunnelbanan. Tåget. Bussen. Spårvagnen. Ja vem som helst. Var som helst. Vad är det då som gör att man dras till en typ av människor? Ser man något som man saknar? Eller är det bara så att vissa ska träffas, att de är bestämt sen innan men man vet inte om det förens tiden är inne? 

Lite av detta är vad som snurrat i mitt huvud ett tag nu.

Helt klart flummigt. Lämna en kommentar om ni vill.

10 Augusti

Känslor. Känslan av våren, sommaren, hösten och vintern. Alla fyra årstiderna förmedlar en speciell känsla som man kanske bara får just då. 

Att uppleva första kärleken, barnens första steg,  första cykeln,  första kyssen, första dejten, första hjärtesorgen, första bilen, första kontraktet för lägenhet, första lånet för villan .. etc..

En del känslor lämnar oss aldrig. De finns kvar hur många år som gått. En del bleknar och en del glömmer man. Men de som lämnar avtryck inne i själen det är de känslorna som gör oss till dem vi är idag.

Känslan är blir ett minne. Ett minne som gör att när du tänker på det eller den så fylls du av exakt samma känsla som förr. En doft kan ta dig flera år tillbaka och du minns känslan.

Själv är jag i ett vägskäl, jag vet inte till 110% vilket håll jag ska gå åt. Det säkra kortet och känslor och minnen jag känner igen? Eller ska jag kasta mig ut i ett nytt hav av känslor och tankar och okänd mark?

Jag upplever jättemånga minnen och känslor och platser och ja allt på en gång, det är en läskig plats att befinna sig på i sin egen tanke.

Människan är vanemänniska mycket går på rutin. Man vet vad man har och man vill veta vad man får i de flesta lägen.

Men en sak vet jag, att om man enbart följer efter flocken så lär man sig aldrig att flyga på egna vingar. Min lycka är viktigare än att följa flocken. Sen om den finns i ett gammalt minne eller nytt minne som inte ens kommit än. Det vet jag inte. 

Har man aldrig tagit steget utanför flocken någongång, utan alltid följt med, vet du då att du är helt lycklig? Eller blir det som att stå utanför och titta in och önska men inte våga?  Den nya känslan att ”tänk om”  finns alltid och det är kanske den som ofta stoppar dig i jakten på nya känslor och nya minnen.

Om ett minne eller känsla återkommer ofta, så kanske man ska ta reda på varför innan man går vidare. Att lämna minnen och känslor olösta för mig är som att  vattnet koka upp och aldrig låta det sluta.
Speciellt om de återkommer.

Livet är en väg att uppleva och vandra i medgång och motgång. Det enda vi vet med livet är att vi alla lämnar det en dag.

Frågan är kanske ”should I stay or should I go?”

Avresa

Från GOT Landvetter Airport till Keflavik Island, en honung och vanilyoghurt och ett glas juice får starta dagen.

Skumt har ingen resfeber. Ingen oro alls, vet inte om det är bra eller dåligt…..

Mjukstart på Island sen med orientering. Imorgon valsafari 🙂 

Självinchekning var ju himla enkelt och smidigt 🙂

Ja just det klockan kommer vara 07.30 när jag landar. Höres senare!

Aftermath

Det har gått ett tag sen separationen nu och jag har börjat att återhämta mig mentalt och fysiskt efter detta.  Det tog hårt på mig, det var som att få en kalldusch flera gånger om. Hela världen försvann kändes det som. Marken försvann under mina fötter. Det som var min trygghet det var borta.

Blev sjukskriven i mars månad fram till april då jag inte klarade av att jobba eller göra enklare saker som att ta mig till olika ställen, att handla i affären på dagen, tanka bilen när det var kö osv. Det låter konstigt kanske men det var jobbigt och det tog massa energi för mig att göra.

Började jobba 50% under slutet av april månad och ska jobba så fram tills i början på juni månad. Sen kommer semesterperioden på jobbet och då är det meningen att jag ska börja på mina 90% igen. Vet inte om jag kommer orka det, men rent ekonomiskt är det nog ett måste. Det känns som att 80% skulle räcka en tid framöver nu.

Min före detta sambo och jag har delad vårdnad om vår hund Elvira vilket gör att vi bestämt oss för att försöka vara vänner. Det känns bra men samtidigt lite jobbigt vissa gånger. Men det är så det är – upp och ner.

I veckan fick jag nycklarna till lägenheten jag ska flytta till, det känns bra och jag vet hur jag vill att det ska se ut – hoppas bara jag får det så med!

Var på resa till Sri Lanka Asien med i 2 veckor i mars, det var en härlig upplevelse och bra för själen. Bilder kommer så smånigom.

Får försöka att hitta en ny trygghet, ett nytt liv, ensam till en början men med Elvira vid min sida, vänner och släkt är givetvis nära med men att börja om igen singel och själv efter sex år tillsammans med någon som man trodde skulle vara för evigt. Det är inte så lätt – men människor gör det varje dag och då borde jag nog klara det med.

Tiden läker (alla) sår sägs de. Det är väl delvis sant.

Jag hoppas min före detta sambo hittar det han söker och är / blir lycklig. I bland måste man släppa dem man älskar fria för att bli lycklig själv. Och i bland så tar kärleken slut.