Kärlek bortom alla gränser

När man är kär i någon som mår dåligt.

När man vill hjälpa denne att må bättre men misslyckas. Känns de som iaf.

När man vill leva ihop med någon som inte vill leva hur gör man då?

När man ser hur den man älskar går ner sig mer och mer.

När man försöker hålla fast i handen som glider i väg.

När man bara vill de bästa för personen och inte vill släppa taget.

Jag vill vakna med dig, somna med dig, kramas med dig, känna dina andetag, ja jag vill ha ett liv ihop med dig.

Jag älskar dig över allt annat och jag vill så gärna att du ska må bra.

Vi har båda psykisk ohälsa men vi kan komma över de och låta kärleken vinna.

Önskar så att du kan se de.

Jag vill leva med dig, jag vill vakna och somna med dig.

Snälla kom tillbaka till livet. Kom tillbaka till mig. Kom tillbaka till oss och kämpa för kärleken och oss.

Det är för dig mitt hjärta slår ett extra slag.

11 oktober

För första gången på en tid nu har jag haft hallucinationer igen. Både hörsel och syner. Detta är riktigt läskigt när man är med om detta. Man mår dåligt och så till råga på det så kommer en massa elaka kommentarer och syner och flimrar förbi. I går mådde jag dåligt och hade hallucinationer större delen av dagen. Jag var trött och sliten och tankarna och kroppen kändes matt. Ingen energi ingen ork. Såg clowner och elaka kommentarer överallt. Hatar clowner och de är förmodligen därför de kommer.

Jag har väl inga större idéer när de kommer hur jag ska hantera detta. Men det kom till mig igår att jag kan rita de som sker i huvudet. Det gjorde jag och det blev en helt wacko teckning.

Men det kändes bättre efteråt och det är väl det som är huvudsaken!

Igår somnade jag tidigt, sov hela natten och vaknade rätt utvilad. Inga hallucinationer idag. Skönt det.

Det är svårt att förklara vad som händer när man har hör och ser saker för andra som inte vet vad de handlar om.

Det är inget man önskar någon.

 

Jeska

Min favorit bland alla andra på ridskolan blev såld och efter många om och men fick jag tag på ridskolan som köpte honom.

Linde Ridskola utanför Örebro.

Tyvärr hann jag aldrig hälsa på honom en sista gång innan han blev för dålig så han var tvungen att avlivas.

Men han kommer alltid att finnas hos mig och vara den som hjälpte mig genom svåra stunder och lärde mig bli en bättre ryttare.

Jeska blev bara 8 år gammal. Ingen ålder på en häst men då skadan visade sig så allvarlig så han inte mådde bra av att bli riden så togs beslut att han mår bättre på de gröna ängarna.

Jeska var ett lettiskt kallblod, en av de vackraste hästarna jag sett. Grov utan att vara tjock. Muskulös och ståtlig.

Älskar dig Jeska. Galoppera vidare på de gröna ängarna. Saknad. Älskad. Aldrig bortglömd.

Bilder kommer….

Att missbruk inte är tecken på dålig karaktär

De har hänt mycket sista tiden. De mesta som hänt är inte bra 🙁

Blev av med jobbet för jag försökte göra de rätta för de gamla. Knäckehäxan säger säkert något annat om man frågar såklart.

Jag har fått ökad dos av antidepressiva mediciner och fått en ny medicin mot hallucinationer.

Fick känns lägenheten och sälja bilen för de blev för dyrt när jag blev uppsagd. Hitta en ny billigare lägenhet är svårare än man tror. Samtidigt vet jag inte om jag vill bo i denna kommunen där drogerna finns massor  och alla känner alla.

För att orka med allt så blev jag  beroende av bensodiazepiner, de slutade med att jag blev inlagd för att sedan få gå på behandling. Håller på med detta nu i skrivande stund. Jag hoppas att de kommer ge ett resultat. Träffat många andra människor som också kämpar med att hålla sig drogfria och de är fan så mycket svårare än de låter.

Att höra att man ska sluta och bara lägga av med allt och börja om känns så tröttsamt för de är inte så lätt.

Varje dag är en evig kamp mot att hålla sig drogfri och de kommer vara de länge kanske hela livet. Jag vet inte. Jag vet att de är lätt att hamna där men svårt att sluta. För dragkraften drogerna har är starka och när ångesten och självmordstankar kommer då är flykten till en annan värld stor. Fått ett återfall sen jag blev inlagd. Men har fått ett större kontaktnät och större stöttning så jag hoppas jag ska klara av detta. 

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägget. Kanske att man inte är ensam om att ha ett beroende? Kanske att jag vill lysa upp området att man måste våga prata om psykisk ohälsa och även andra problem? Om man vågar säga ” hjälp mig”.

Jag är inte rädd för att hamna i fel sällskap. Jag är rädd för att bli ensam och övergiven om folk får veta sanningen. Men samtidigt så vill jag berätta om de som hänt. Livet är en chansning. Jag chansar!

Jag kommer inte från dåliga förhållanden. Inga problem med föräldrarna eller syskon. Alla kan hamna snett i livet.

Hur kan jag då börja missbruka mina mediciner? Frågan har många svar men inte nåt annat än att jag behövde hjälp med att klara av allt som hände, jag kände mig som fyra personer när jag var en. Men med benzo så blev de lättare helt plötsligt. Har man provat och märkt att de funkar så är de lätt att fortsätta.

Kom ihåg detta; Att missbruk inte är ett kännetecken på att man har dålig karaktär. 

Fredagen den 13e

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra längre. Jag måste börja om från början.
Nytt jobb. Ny inriktning. Nåt som passar och som funkar med EPS (Emotionell personlighetsstörning) en chef och kolleger som förstår att varje dag inte kanske är upp och hoppa och all in! Finns det? En del av mig har gett upp den delen vill bara avsluta allt och sova i Najgiala. En annan del vill försöka fortsätta. Livet kan ju inte bara vara värdelöst? De kan inte bli värre än det vart sista tiden. Känns ibland som jag tappar fotfästet och faller som Alice när hon ramlar ner i underjorden. Har ju helt klart klättrat på stegen som jag ramlat ner från.

Men jag kommer inte upp längre helt till ytan. Jag har vänner som bryr sig, och som ställer upp. Har även fått en bättre kontakt med min före detta, vilket känns bra. En annan person har också visat en annan sida som gjorde mig glad och tacksam.  Idag har vart en jävligt pissig dag. Ångest. Panikattack. Självmordstankar. Druckit vin. Druckit cola. Ätit alldels för mycket godis och kakor. Ingen mat. Bara en macka med ost och varm choklad. Tagit mina mediciner plus ångestdämpande då. Längesen jag mådde såhär dåligt. Längesen jag gjorde och tänkte allt de där. Igår var de bra. Jag mådde bra. Ett dygn tog de, knappt. Innan jag rasade ner. Vad fan är de som händer?! Utmattning? Depression? Sover helt sjukt mycket igen. Från ingenting till massor. Folk säger ryck upp dig. Dra åt helvete är mitt svar då. Bara för jag inte ser sjuk ut så är de ett inre krig varje dag. Walk a mile in my shoes.

Idag är de fredagen den 13e en dag jag gillar. Den är lite som en extra halloween. Och man kan ligga och kolla på filmen friday The13th med Jason.

Vill bara vara med någon som förstår och kan se mig som mig och acceptera mig. Vill bara hitta ngn typ av lycka. Eller är den slut? Vad går livet ut på? Är de att vara sjuk? Att jobba och sova? Att hitta sitt kall? Alla runt mig verkar hitta både sina kall och partners. Hela världen snurrar i ultrasonicsspeed och jag ? Vem fan vet? Har alla människor ett öde? Är de förutbestämt? Kan man ändra sitt öde? Vem finns där när livet känns värdelöst?

14 april

Det var ett tag sen man skrev här…

Borde bli bättre på att uppdatera bloggen men mycket hamnar ju på facebook och instagram samt twitter. Lite synd kan jag känna ibland men om man ska blogga så ska man ju känna för det med.

Har haft fullt upp med ridningen sista tiden, det har gått riktigt bra och jag har fått ha samma häst hela terminen. Det har vart så skönt att kunna fokusera på ett annat sätt när man har samma häst och inte behöver byta efter fyra veckor. Hästen jag har nu skulle jag mer än gärna vilja äga då han är till salu men han är tyvärr för dyr.

Har idag blivit medryttare på en annan häst som min kompis har, en travare vid namn Crown Design a.k.a Nisse en pigg 20 åring. Trevlig häst men lite nervig när man ska göra iordning honom. Väl ute var han himla trevlig och skön att sitta på. Det blir nog en bra bekantskap när vi väl hittat varandra har ju bara träffats två gånger och han har inte vart på så mycket uteritter förstod jag det som.

Men det är ENORM skillnad att rida privathäst och ridskolehäst, det är en trygghet i en ridskolehäst som inte alltid finns i en privathäst, man rider i ridhus eller paddock det är lite skyddad miljö för dem. En privathäst rider man ut i skogen, i trafik, de kan hända vad som helst när som helst.

Jag red privathäst för jättemånga år sedan, och hade helt glömt hur de var att rida privathäst igen. Det var lite nervöst och lite läskigt men samtidigt så var det roligt även om vi inte tog en lång ritt. Men det kommer väl som sagt – Ny bekantskap. Ska kanske försöka rida honom 3 ggr i veckan och någongång extra på helgen. Men det kanske kan vara en bra början på en lång och fin vänskap mellan ryttare och häst.

Jag jobbar ju som undersköterska men just nu har jag blivit sjukskriven pga jag inte fungerar helt 100% i arbetsgruppen. Väntar även på en ADHD utredning. Kanske kan ge svar på många frågor.

Snart är det dags för mig att börja göra min checklista inför min Islandsresa som kommer innehålla valsafari, islandshästritt, bad i blå lagunen och mycket annat! Ska bli skönt att få komma bort och andas lite!

Jag och min före-detta har fortfarande delad vårdnad om våren lilla hund Elvira som har anpassat sig riktigt bra till livet som två-veckors-hund.
Kontakten oss imellan är bra med. Det känns bra. Varför vara ovänner – när man  kan fungera som vänner? 🙂

Ridning

Idag på ridklubben var det uteritt, hästarna var på hugget även de som inte är så pigga i vanliga fall…. Jisses vilka energiknippen de blev! Härligt fulla med energi och glädje över att få gå annat än fyrkantspår och volter. Det var jättelängesedan jag red ute så det var kul att göra det igen och kommer gärna göra om det!

Glada hästar som tog lite extra skutt då och då och både skrittade på och travade på bra! Behövde inte göra mycket med benen alls. Det kändes att de tyckte det var roligt att göra annat!

Väl tillbaka på stallbacken så hjälptes vi åt att göra stallgöromål, mocka, fixa rätt mängd mat och foder till hästarna, lade ut nytt torv till de som skulle ha det och hade väldigt roligt medans vi hjälptes åt. Slitsamt men roligt!

Marks Ridklubb. En klubb full av liv, många medlemmar, vänliga människor, fina hästar, olika aktiviteter, bra ridlärare, synd att ridlektionerna inte var lite längre eller fler dagar i veckan bara. Hade vart skoj!

En bra och energirik dag idag!

Aftermath

Det har gått ett tag sen separationen nu och jag har börjat att återhämta mig mentalt och fysiskt efter detta.  Det tog hårt på mig, det var som att få en kalldusch flera gånger om. Hela världen försvann kändes det som. Marken försvann under mina fötter. Det som var min trygghet det var borta.

Blev sjukskriven i mars månad fram till april då jag inte klarade av att jobba eller göra enklare saker som att ta mig till olika ställen, att handla i affären på dagen, tanka bilen när det var kö osv. Det låter konstigt kanske men det var jobbigt och det tog massa energi för mig att göra.

Började jobba 50% under slutet av april månad och ska jobba så fram tills i början på juni månad. Sen kommer semesterperioden på jobbet och då är det meningen att jag ska börja på mina 90% igen. Vet inte om jag kommer orka det, men rent ekonomiskt är det nog ett måste. Det känns som att 80% skulle räcka en tid framöver nu.

Min före detta sambo och jag har delad vårdnad om vår hund Elvira vilket gör att vi bestämt oss för att försöka vara vänner. Det känns bra men samtidigt lite jobbigt vissa gånger. Men det är så det är – upp och ner.

I veckan fick jag nycklarna till lägenheten jag ska flytta till, det känns bra och jag vet hur jag vill att det ska se ut – hoppas bara jag får det så med!

Var på resa till Sri Lanka Asien med i 2 veckor i mars, det var en härlig upplevelse och bra för själen. Bilder kommer så smånigom.

Får försöka att hitta en ny trygghet, ett nytt liv, ensam till en början men med Elvira vid min sida, vänner och släkt är givetvis nära med men att börja om igen singel och själv efter sex år tillsammans med någon som man trodde skulle vara för evigt. Det är inte så lätt – men människor gör det varje dag och då borde jag nog klara det med.

Tiden läker (alla) sår sägs de. Det är väl delvis sant.

Jag hoppas min före detta sambo hittar det han söker och är / blir lycklig. I bland måste man släppa dem man älskar fria för att bli lycklig själv. Och i bland så tar kärleken slut.

 

Att separera

När samboförhållandet blir mer som ett kompisförhållande… När man inte bryr sig lika mycket som innan…Man kanske inte frågar lika mycket hur dagarna varit… Man sover jämte varandra, säger godmatt och godmorgon… Men det stannar där…Efter några år kan det bli så, men man måste underhålla det hela tiden för att det ska fortsätta glöda och må bra. När man slutar underhålla det – ja då brinner glöden ut och blir aska. Det var det som hände i vårt förhållande. Vi underhöll det i sex år men det räckte inte ända fram. Vi la inte ner den tiden vi behövde för att underhålla det.

Nu har gått en tid och nytt perspektiv har framkommit… Det som hände var kanske en av de bra sakerna som kunde hända. Det är inte roligt att separera men i bland är det ett nödvändigt ont. Man bryts ner, men man tar sig upp igen och är förhoppningsvis starkare än innan.

Att gå isär är inte farligt men jobbigt, om man har barn med i bilden är det ännu jobbigare men i bland måste man ta ett steg som är jobbigt oavsett om man har barn eller ej.

Men man ska välja noga vad det är om man vill, vill man fortsätta? Vill man separera? Vill man ta en paus? Förhållanden är inte bara slit och släng det är ett arbete att hålla vid liv och få att frodas under en livstid för vissa och en tid för andra.

Vad man än väljer så ska man göra det som hjärtat säger och leva i det som finns nu och inte tillbringa massa tid i det förflutna.

 

21 juli

Tydligen var mitt senaste inlägg här den 20 juni. En månad sedan cirka. Så vad har hänt på en månad? Nja, inte så värst mycket, jobbar för fullt, försöker hinna med Elviras agilityträning även hon just nu inte alls är imponerad av att lära sig.

Sommaren har kommit igång på allvar, 25-30 grader varmt varje dag, strålande sol, hett hett hett! Men så GOTT!! Sambon har haft 2 veckor semester och sen har jag haft lite strödagar med ledighet. Men vi får två härliga veckor i augusti hoppas värmen inte säger hejdå tills dess.

Mycket grillning som sig bör, en och annan cider / öl med. Sambon fixar bästa grillkrubbet!

Kikar runt lite på olika hus se om man kanske ska flytta på sig till annan ort eller annat område.

En sväng till grannarna på Hönö kanske det kan bli senare, alltid trevligt där!

Mycket besök hos vänner och många skratt har det blivit!

Hunnit med två Gyllene Tider konserter, premiären i Halmstad då närmare 20.000 hade det trevligt under en sommarkväll och sen 40.000 gyllene fans på Ullevi i Göteborg. Det var den bästa av dem, fullt ös från början till slut! När vännerna gått hem spelades så kom underbara Marie Fredriksson ut på scen med Per Gessle det var jubel och applåder utan dess like. Helt fantastiskt att se henne igen och att se dem ihop var ännu bättre.

Sommaren har börjat bra och som tur är, är den inte slut på länge!