Undersköterskan

Oregelbundna arbetstider. Mycket jobb på helgerna. Storhelger är ofta jobb. Familjelivet kommer lite på sidan av. Stressigt. Underbemannat. Olika arbetsplatser. 50% 75% 80% 100%. Lärorikt. Personliga möten. Mycket kontakt med anhöriga. Stort ansvar. Roligt. Varierande. Att hantera när personer möter livets slut.

Jobbet jag pratar om är att arbeta som undersköterska. Ett jobb som är en varierar mycket beroende på var i landet man arbetar. En del är på sjukhus, en del är på äldreboenden och där jag själv är, är det ett korttidsboende och demensvård i väntan på ledig plats på annat boende i kommunen. På det boendet jag är som timanställd är det tre avdelningar, varav en är en kodad avdelning för de som är dementa. Men då just det tillståndet som ökar så är det mest dementa i hela huset även på de två avdelningar som inte är kodade. Vilket jag tycker är väldigt synd för att om det nu är så att fler och fler blir dementa så borde vården anpassas efter detta.

Skulle man behöva koda en avdelning så ska det finnas att göra. Och om man inte behöver det, ja då använder man det inte. Men den valmöljligheten finns inte. Vilket gör att patienternas säkerhet äventyras, vi som personal kan inte garentera till 100% att de inte försvinner ut eller att vi har full koll hela tiden. För det har vi inte. Nu har vi även fått två platser till så då har det blivit 12 patienter mot tidigare 10 stycken. Tre eller fyra personal på dagen och enbart två på kvällen. På helgerna är det två personal på dagen ibland extra med en person men på kvällar och nätter är det två personal. Personalen på natten har tre avdelningar att sköta om.

Det känns inte helt värdigt att de som blir äldre och som behöver vård och boende samt tillsyn ska behöva vänta på att ev få bytt en blöt blöja, bara för att det inte finns tillräckligt med personal. Det räcker att gå till sig själv, skulle man själv vilja vänta och ligga i en blöt säng? Nej! Så varför ska de som behöver oss mest behöva göra det?

Jag blir lessen när jag ser hur mycket indragningar det är i vård och omsorg. Jag trivs med mitt jobb, men jag är less på att det ska sparas så mycket och att lönen är låg. Det känns som många sliter ut sig i förtid och för vad? Att inte kunna jobba och sen leva ett bra liv som pensionär är väl det som alla vill i slutänden?

Fler personer behöver jobba på våra boenden så att de som slitit i livet får den omvårdnad som de förtjärnar. Att komma ut på en promenad, att kanske ha en picknick att komma ut och se lite annat än de väggar och tak de tittar på varje dag på boendet de är.

Under vintern kan man kanske ta ett stort papper och be alla måla sitt favoritminne, att sätta upp på väggen som alla kan se och må bra av att se att det har jag gjort och det gjorde mig glad. Man kan spela lite mera spel med dem. Kanske sticka / virka / brodera med dem som gillar det. osv.

Men när skulle vi kunna hinna detta i den stress vi har på jobbet nu? Vi ska vara glada om alla är uppe och alla mediciner är givna innan lunch i bland känns det som. Det finns inte mycket tid över till aktiviteter. Vilket är väldigt tråkigt.

Detta är vad jag tycker och hur jag skulle vilja att det såg ut.