Att separera

När samboförhållandet blir mer som ett kompisförhållande… När man inte bryr sig lika mycket som innan…Man kanske inte frågar lika mycket hur dagarna varit… Man sover jämte varandra, säger godmatt och godmorgon… Men det stannar där…Efter några år kan det bli så, men man måste underhålla det hela tiden för att det ska fortsätta glöda och må bra. När man slutar underhålla det – ja då brinner glöden ut och blir aska. Det var det som hände i vårt förhållande. Vi underhöll det i sex år men det räckte inte ända fram. Vi la inte ner den tiden vi behövde för att underhålla det.

Nu har gått en tid och nytt perspektiv har framkommit… Det som hände var kanske en av de bra sakerna som kunde hända. Det är inte roligt att separera men i bland är det ett nödvändigt ont. Man bryts ner, men man tar sig upp igen och är förhoppningsvis starkare än innan.

Att gå isär är inte farligt men jobbigt, om man har barn med i bilden är det ännu jobbigare men i bland måste man ta ett steg som är jobbigt oavsett om man har barn eller ej.

Men man ska välja noga vad det är om man vill, vill man fortsätta? Vill man separera? Vill man ta en paus? Förhållanden är inte bara slit och släng det är ett arbete att hålla vid liv och få att frodas under en livstid för vissa och en tid för andra.

Vad man än väljer så ska man göra det som hjärtat säger och leva i det som finns nu och inte tillbringa massa tid i det förflutna.