10 Augusti

Känslor. Känslan av våren, sommaren, hösten och vintern. Alla fyra årstiderna förmedlar en speciell känsla som man kanske bara får just då. 

Att uppleva första kärleken, barnens första steg,  första cykeln,  första kyssen, första dejten, första hjärtesorgen, första bilen, första kontraktet för lägenhet, första lånet för villan .. etc..

En del känslor lämnar oss aldrig. De finns kvar hur många år som gått. En del bleknar och en del glömmer man. Men de som lämnar avtryck inne i själen det är de känslorna som gör oss till dem vi är idag.

Känslan är blir ett minne. Ett minne som gör att när du tänker på det eller den så fylls du av exakt samma känsla som förr. En doft kan ta dig flera år tillbaka och du minns känslan.

Själv är jag i ett vägskäl, jag vet inte till 110% vilket håll jag ska gå åt. Det säkra kortet och känslor och minnen jag känner igen? Eller ska jag kasta mig ut i ett nytt hav av känslor och tankar och okänd mark?

Jag upplever jättemånga minnen och känslor och platser och ja allt på en gång, det är en läskig plats att befinna sig på i sin egen tanke.

Människan är vanemänniska mycket går på rutin. Man vet vad man har och man vill veta vad man får i de flesta lägen.

Men en sak vet jag, att om man enbart följer efter flocken så lär man sig aldrig att flyga på egna vingar. Min lycka är viktigare än att följa flocken. Sen om den finns i ett gammalt minne eller nytt minne som inte ens kommit än. Det vet jag inte. 

Har man aldrig tagit steget utanför flocken någongång, utan alltid följt med, vet du då att du är helt lycklig? Eller blir det som att stå utanför och titta in och önska men inte våga?  Den nya känslan att ”tänk om”  finns alltid och det är kanske den som ofta stoppar dig i jakten på nya känslor och nya minnen.

Om ett minne eller känsla återkommer ofta, så kanske man ska ta reda på varför innan man går vidare. Att lämna minnen och känslor olösta för mig är som att  vattnet koka upp och aldrig låta det sluta.
Speciellt om de återkommer.

Livet är en väg att uppleva och vandra i medgång och motgång. Det enda vi vet med livet är att vi alla lämnar det en dag.

Frågan är kanske ”should I stay or should I go?”