26 september klockan 03.11

Vad är det som säger att man är länkad med en person? Vad är det som gör att två människor finner varandra? Hur kan man träffa sin själsfrände på andra sidan jorden? Hur blir kollegor mer än kollegor? Vad är rätt? Vad är fel? Finns det ett rätt och fel? Alla har ju olika åsikter och anledningar till varför man agerar som man gör. Oavsett i jobb, krissituationer, kärlek, separation, förälskade,politik, krig och fred föräldraskap, djurvård m.m.

Jag har träffat många personer som hanterar samma situation olika, men ofta kan de inte se varför den andre gör på sitt sätt då båda tycker den har rätt. Som åskådare till ett sånt möte blir man ofta lite rädd. Alla kan väl inte tycka lika? Måste alla tycka som mig? Nej! Usch! Blä! Fy vad tråkigt. Så trist att diskutera något då eller att ens försöka berätta nåt om den andre bara håller med som en nickedocka.

Om man vill gå vidare då? Kan man det utan att göra en affär av det? Ja. Vill du en annan väg så gå och gör vad som gör dig lycklig. Oavsett om de är att bo i en djungel i Amazonas eller en lyxvilla i Stockholm. Livet går inte i repris. De skepp som seglat de har seglat. Oavsett var du befinner dig i livet så låt det inte bli en vana, en rutin. Låt inte vardagen bli en del av dig. Gör saker som gör dig lycklig och glad. Gör vardagen rolig. Livet blir roligare då. Är man tillfredsställd på alla plan i livet så blir det också lättare att hantera det som kommer på vägen även om man inte vet vad det är. Är man olycklig på något plan? Se till att ta reda på varför? Se till att göra något åt det eller bestäm dig för låta det vara. Men glöm inte att skeppet sällan kommer tillbaka.

Alla har olika uppfostran. Men en sak som borde vara genomgående för alla oavsett land och kultur det är respekt. Respekt för vuxna, äldre  barn, ungdomar, djur, natur och kultur och seder i andra länder.
Men vi vet alla att det inte är så.
Mycket krockar, kultur, seder, språk och anpassning. Hur får man bukt med det? Man kanske kan låta bli att lova guld och gröna skogar utan förklara att detta gäller om ni vill åka hit. Åker man på semester? Ja då respekterar man också accepterar deras kultur. Samma gäller om man flyttar till ett annat land. Självklart ska man inte förlora sin kultur i ett nytt land men att ta in och acceptera andras är A&O, oavsett vad man kommer ifrån eller är på väg.

I bland träffar man människor man klickar med på en gång. Det är oförklarligt. Man dras till varandra som nattfjärilar till ljus. Det kan vara din granne. Din barndomskompis. Jobbarkompis. Någon helt okänd. Kanske en semesterflirt. Tunnelbanan. Tåget. Bussen. Spårvagnen. Ja vem som helst. Var som helst. Vad är det då som gör att man dras till en typ av människor? Ser man något som man saknar? Eller är det bara så att vissa ska träffas, att de är bestämt sen innan men man vet inte om det förens tiden är inne? 

Lite av detta är vad som snurrat i mitt huvud ett tag nu.

Helt klart flummigt. Lämna en kommentar om ni vill.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *