Fredagen den 13e

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra längre. Jag måste börja om från början.
Nytt jobb. Ny inriktning. Nåt som passar och som funkar med EPS (Emotionell personlighetsstörning) en chef och kolleger som förstår att varje dag inte kanske är upp och hoppa och all in! Finns det? En del av mig har gett upp den delen vill bara avsluta allt och sova i Najgiala. En annan del vill försöka fortsätta. Livet kan ju inte bara vara värdelöst? De kan inte bli värre än det vart sista tiden. Känns ibland som jag tappar fotfästet och faller som Alice när hon ramlar ner i underjorden. Har ju helt klart klättrat på stegen som jag ramlat ner från.

Men jag kommer inte upp längre helt till ytan. Jag har vänner som bryr sig, och som ställer upp. Har även fått en bättre kontakt med min före detta, vilket känns bra. En annan person har också visat en annan sida som gjorde mig glad och tacksam.  Idag har vart en jävligt pissig dag. Ångest. Panikattack. Självmordstankar. Druckit vin. Druckit cola. Ätit alldels för mycket godis och kakor. Ingen mat. Bara en macka med ost och varm choklad. Tagit mina mediciner plus ångestdämpande då. Längesen jag mådde såhär dåligt. Längesen jag gjorde och tänkte allt de där. Igår var de bra. Jag mådde bra. Ett dygn tog de, knappt. Innan jag rasade ner. Vad fan är de som händer?! Utmattning? Depression? Sover helt sjukt mycket igen. Från ingenting till massor. Folk säger ryck upp dig. Dra åt helvete är mitt svar då. Bara för jag inte ser sjuk ut så är de ett inre krig varje dag. Walk a mile in my shoes.

Idag är de fredagen den 13e en dag jag gillar. Den är lite som en extra halloween. Och man kan ligga och kolla på filmen friday The13th med Jason.

Vill bara vara med någon som förstår och kan se mig som mig och acceptera mig. Vill bara hitta ngn typ av lycka. Eller är den slut? Vad går livet ut på? Är de att vara sjuk? Att jobba och sova? Att hitta sitt kall? Alla runt mig verkar hitta både sina kall och partners. Hela världen snurrar i ultrasonicsspeed och jag ? Vem fan vet? Har alla människor ett öde? Är de förutbestämt? Kan man ändra sitt öde? Vem finns där när livet känns värdelöst?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *