Ridning

Idag på ridklubben var det uteritt, hästarna var på hugget även de som inte är så pigga i vanliga fall…. Jisses vilka energiknippen de blev! Härligt fulla med energi och glädje över att få gå annat än fyrkantspår och volter. Det var jättelängesedan jag red ute så det var kul att göra det igen och kommer gärna göra om det!

Glada hästar som tog lite extra skutt då och då och både skrittade på och travade på bra! Behövde inte göra mycket med benen alls. Det kändes att de tyckte det var roligt att göra annat!

Väl tillbaka på stallbacken så hjälptes vi åt att göra stallgöromål, mocka, fixa rätt mängd mat och foder till hästarna, lade ut nytt torv till de som skulle ha det och hade väldigt roligt medans vi hjälptes åt. Slitsamt men roligt!

Marks Ridklubb. En klubb full av liv, många medlemmar, vänliga människor, fina hästar, olika aktiviteter, bra ridlärare, synd att ridlektionerna inte var lite längre eller fler dagar i veckan bara. Hade vart skoj!

En bra och energirik dag idag!

Aftermath

Det har gått ett tag sen separationen nu och jag har börjat att återhämta mig mentalt och fysiskt efter detta.  Det tog hårt på mig, det var som att få en kalldusch flera gånger om. Hela världen försvann kändes det som. Marken försvann under mina fötter. Det som var min trygghet det var borta.

Blev sjukskriven i mars månad fram till april då jag inte klarade av att jobba eller göra enklare saker som att ta mig till olika ställen, att handla i affären på dagen, tanka bilen när det var kö osv. Det låter konstigt kanske men det var jobbigt och det tog massa energi för mig att göra.

Började jobba 50% under slutet av april månad och ska jobba så fram tills i början på juni månad. Sen kommer semesterperioden på jobbet och då är det meningen att jag ska börja på mina 90% igen. Vet inte om jag kommer orka det, men rent ekonomiskt är det nog ett måste. Det känns som att 80% skulle räcka en tid framöver nu.

Min före detta sambo och jag har delad vårdnad om vår hund Elvira vilket gör att vi bestämt oss för att försöka vara vänner. Det känns bra men samtidigt lite jobbigt vissa gånger. Men det är så det är – upp och ner.

I veckan fick jag nycklarna till lägenheten jag ska flytta till, det känns bra och jag vet hur jag vill att det ska se ut – hoppas bara jag får det så med!

Var på resa till Sri Lanka Asien med i 2 veckor i mars, det var en härlig upplevelse och bra för själen. Bilder kommer så smånigom.

Får försöka att hitta en ny trygghet, ett nytt liv, ensam till en början men med Elvira vid min sida, vänner och släkt är givetvis nära med men att börja om igen singel och själv efter sex år tillsammans med någon som man trodde skulle vara för evigt. Det är inte så lätt – men människor gör det varje dag och då borde jag nog klara det med.

Tiden läker (alla) sår sägs de. Det är väl delvis sant.

Jag hoppas min före detta sambo hittar det han söker och är / blir lycklig. I bland måste man släppa dem man älskar fria för att bli lycklig själv. Och i bland så tar kärleken slut.

 

Att separera

När samboförhållandet blir mer som ett kompisförhållande… När man inte bryr sig lika mycket som innan…Man kanske inte frågar lika mycket hur dagarna varit… Man sover jämte varandra, säger godmatt och godmorgon… Men det stannar där…Efter några år kan det bli så, men man måste underhålla det hela tiden för att det ska fortsätta glöda och må bra. När man slutar underhålla det – ja då brinner glöden ut och blir aska. Det var det som hände i vårt förhållande. Vi underhöll det i sex år men det räckte inte ända fram. Vi la inte ner den tiden vi behövde för att underhålla det.

Nu har gått en tid och nytt perspektiv har framkommit… Det som hände var kanske en av de bra sakerna som kunde hända. Det är inte roligt att separera men i bland är det ett nödvändigt ont. Man bryts ner, men man tar sig upp igen och är förhoppningsvis starkare än innan.

Att gå isär är inte farligt men jobbigt, om man har barn med i bilden är det ännu jobbigare men i bland måste man ta ett steg som är jobbigt oavsett om man har barn eller ej.

Men man ska välja noga vad det är om man vill, vill man fortsätta? Vill man separera? Vill man ta en paus? Förhållanden är inte bara slit och släng det är ett arbete att hålla vid liv och få att frodas under en livstid för vissa och en tid för andra.

Vad man än väljer så ska man göra det som hjärtat säger och leva i det som finns nu och inte tillbringa massa tid i det förflutna.

 

Är du täckt med blod?

And-dun, gåsdun är mjukt och skönt att ta i. Det blir mjukt och varmt i sängen och kuddarna blir goa att sova på, jackor är varma, MEN vet du vad du egentligen sover i / på samt vad du egentligen har på dig….?

Gäss, änder plockas levande för sitt dun, de plockas flera gånger per år. Levande, de rycker dunet av dem och de är blodiga och såriga. De tvångsmatas och deras lever sväller till mer än dubbel storlek. Butikerna som säljer äkta duntäcken, äkta dunkuddar är medvetna om hur de stödjer djurplågeriet.

Här plockas de levande.

Ett syntettäckte fungerar minst om inte bättre än ett äkta duntäcke. Det är inte rätt att djur ska lida för så för att vi människor ska kunna bli varma.

Visst man gjorde de på stenåldern, medeltiden osv. MEN då tog man vara på allt på ett annat sätt. Och då handlade det inte om pengar det handlade mer om överlevnad… Det sägs att det handlar om överlevnad nu med, de som plockar dunet från fåglarna är ansvariga för djurens lidande lika mycket som de som köper in de äkta dunet till täcken/kuddar. Fåglarna lider och blir plågade de hålls i sina små burar, blir tvångsmatade, samt lider för att människor ska kunna värma sig med äkta duntäcke.

PETA har släppt en video med Alica Silverstone som tar med er till verklighetens gosiga dun…. Titta på den och försök sova gott i natt.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=oWiJh1uJu_c

Kalla Fakta på TV4 gjorde bra program som visar fåglarnas ”liv” Titta och läs nedan: 

http://www.tv4.se/kalla-fakta/artiklar/levande-dun-4fc3b6ef04bf72228b00c173

 

Fråga er själva; skulle NI vilja att någon band fast dina fötter, händer och sen flådde dig lite då och då lite hud i taget bara för att te.x göra plånböcker? För att sen slänga in dig i en bur och låta dig ligga sårig och blödande för att sedan ta tag idig igen för att göra samma process igen och igen och igen. Att inte kunna välja att kunna äta, att få en slang nerkörd i halsen med mat bara för att du ska bli fetare och kunna leva längre?

Låter det lockande? Inte? BOJKOTTA DÅ ALL DUN FJÄDRAR SOM KOMMER FRÅN LEVANDE DJUR. Syntet fungerar lika bra!!! Och ingen behöver lida!

Familj i frihet. Så som det ska vara.

 

 Familjen kanadagås – så ska det vara!

 

21 juli

Tydligen var mitt senaste inlägg här den 20 juni. En månad sedan cirka. Så vad har hänt på en månad? Nja, inte så värst mycket, jobbar för fullt, försöker hinna med Elviras agilityträning även hon just nu inte alls är imponerad av att lära sig.

Sommaren har kommit igång på allvar, 25-30 grader varmt varje dag, strålande sol, hett hett hett! Men så GOTT!! Sambon har haft 2 veckor semester och sen har jag haft lite strödagar med ledighet. Men vi får två härliga veckor i augusti hoppas värmen inte säger hejdå tills dess.

Mycket grillning som sig bör, en och annan cider / öl med. Sambon fixar bästa grillkrubbet!

Kikar runt lite på olika hus se om man kanske ska flytta på sig till annan ort eller annat område.

En sväng till grannarna på Hönö kanske det kan bli senare, alltid trevligt där!

Mycket besök hos vänner och många skratt har det blivit!

Hunnit med två Gyllene Tider konserter, premiären i Halmstad då närmare 20.000 hade det trevligt under en sommarkväll och sen 40.000 gyllene fans på Ullevi i Göteborg. Det var den bästa av dem, fullt ös från början till slut! När vännerna gått hem spelades så kom underbara Marie Fredriksson ut på scen med Per Gessle det var jubel och applåder utan dess like. Helt fantastiskt att se henne igen och att se dem ihop var ännu bättre.

Sommaren har börjat bra och som tur är, är den inte slut på länge!

20 juni.

I morgon är det den 21 juni 2013. Kanske årets finaste dag om vädret tillåter – midsommarafton. Sillen, snapsen, gräslöken, gräddfilen, jordgubbarna, grädden, grillen med tillbehör och midsommarkransen – ja det mesta är ordnat inför morgondagens festligheter.

Nu väntar långa köer på vägarna, affärerna kör ett sista race innan helgen tar vid. Ta det lugnt på vägarna!

Hoppas ni alla får en trevlig, glad och underbart fin midsommar!

Ett sista råd…. Ta det lugnt med sillen 😉

 

Provade agility.

Igår tog jag med mig Elvira till Anki’s hund i Björketorp (marks kommun) det var första gången för både mig och Elvira. Det var lite nervöst för jag visste inte alls hur Elvira skulle reagera…

Första omgången skulle vi gå över hindern samt ge rätt kommando, lite motigt i början från Elvira men efter ett par gånger så  lossande det och hon hoppade, sprang genom säcken, däcket,  vippen och till och med över det stora hindret A:t. Helt otroligt!

Hon älskade det och insåg snabbt att om hon gjorde som jag sa så fick hon massa beröm och godis! De andra hundarna som var med var riktigt duktiga med och det var skoj att se att flera hundar kunde samsas på samma gård utan att bli irriterade/rastlösa.

När vi väl kom hem sen så var hon riktigt trött och slocknade utan större problem!

Nästa vecka är det agility igen och då ska vi definitivt vara med!

 

Att trivas…?

Som timanställd kan man inte välja var man får tider utan man tar det man får. Jag har en arbetsplats som jag trivs bra på och som alltid känns bra att gå till. Men senaste tiden har en av avdelningarna inte vart så kul att gå till. Man känner sig inte välkommen, får inte veta tillräckligt med viktig information och att effektivisera saker är inte helt okej all gånger. Man jobbar för att man vill, inte bara för pengarna….Man just nu känns det som pengarna är viktigare än att trivas, för att man kommer ingenstans med att försöka ändra gamla hundar… Veckan blir lite tuff kan jag säga, men jag hoppas det ska gå bra.

 

 

Undersköterskan

Oregelbundna arbetstider. Mycket jobb på helgerna. Storhelger är ofta jobb. Familjelivet kommer lite på sidan av. Stressigt. Underbemannat. Olika arbetsplatser. 50% 75% 80% 100%. Lärorikt. Personliga möten. Mycket kontakt med anhöriga. Stort ansvar. Roligt. Varierande. Att hantera när personer möter livets slut.

Jobbet jag pratar om är att arbeta som undersköterska. Ett jobb som är en varierar mycket beroende på var i landet man arbetar. En del är på sjukhus, en del är på äldreboenden och där jag själv är, är det ett korttidsboende och demensvård i väntan på ledig plats på annat boende i kommunen. På det boendet jag är som timanställd är det tre avdelningar, varav en är en kodad avdelning för de som är dementa. Men då just det tillståndet som ökar så är det mest dementa i hela huset även på de två avdelningar som inte är kodade. Vilket jag tycker är väldigt synd för att om det nu är så att fler och fler blir dementa så borde vården anpassas efter detta.

Skulle man behöva koda en avdelning så ska det finnas att göra. Och om man inte behöver det, ja då använder man det inte. Men den valmöljligheten finns inte. Vilket gör att patienternas säkerhet äventyras, vi som personal kan inte garentera till 100% att de inte försvinner ut eller att vi har full koll hela tiden. För det har vi inte. Nu har vi även fått två platser till så då har det blivit 12 patienter mot tidigare 10 stycken. Tre eller fyra personal på dagen och enbart två på kvällen. På helgerna är det två personal på dagen ibland extra med en person men på kvällar och nätter är det två personal. Personalen på natten har tre avdelningar att sköta om.

Det känns inte helt värdigt att de som blir äldre och som behöver vård och boende samt tillsyn ska behöva vänta på att ev få bytt en blöt blöja, bara för att det inte finns tillräckligt med personal. Det räcker att gå till sig själv, skulle man själv vilja vänta och ligga i en blöt säng? Nej! Så varför ska de som behöver oss mest behöva göra det?

Jag blir lessen när jag ser hur mycket indragningar det är i vård och omsorg. Jag trivs med mitt jobb, men jag är less på att det ska sparas så mycket och att lönen är låg. Det känns som många sliter ut sig i förtid och för vad? Att inte kunna jobba och sen leva ett bra liv som pensionär är väl det som alla vill i slutänden?

Fler personer behöver jobba på våra boenden så att de som slitit i livet får den omvårdnad som de förtjärnar. Att komma ut på en promenad, att kanske ha en picknick att komma ut och se lite annat än de väggar och tak de tittar på varje dag på boendet de är.

Under vintern kan man kanske ta ett stort papper och be alla måla sitt favoritminne, att sätta upp på väggen som alla kan se och må bra av att se att det har jag gjort och det gjorde mig glad. Man kan spela lite mera spel med dem. Kanske sticka / virka / brodera med dem som gillar det. osv.

Men när skulle vi kunna hinna detta i den stress vi har på jobbet nu? Vi ska vara glada om alla är uppe och alla mediciner är givna innan lunch i bland känns det som. Det finns inte mycket tid över till aktiviteter. Vilket är väldigt tråkigt.

Detta är vad jag tycker och hur jag skulle vilja att det såg ut. 

 

God Jul!

Julen är här igen, känns som det nyss var sensommar och man fortfarande kunde grilla ute och njuta av solen. Det har ersatts av snö, kyla och vintervägar, men visst lyser det upp speciellt under julhelgen med lite snö och om solen tittar fram så gnistrar det fint!

Själva firar vi med familj och massa god mat och godis samt dryck och det hoppas jag ni alla andra gör med. Firar man inte med familjen så med någon man håller nära hjärtat.

Snart dags att hoppa i finkläderna 🙂